Idag fyller min lilla älskling 6 månader!
Helt otroligt vad fort 6 månader kan gå, det är ju liksom ett halvt himla år! Vad hände? Jag får redan börja-dagis-ångest. Det är så himla underbart att vara mammaledig och vara med honom hela dagarna!
Ända sedan J kom till världen så har han haft väldigt bråttom med att bli stor (dock hade han absolut inte bråttom med att just komma ut...), han har växt fort på alla håll och kanter och han började krypa (åla) sig fram redan som 4 ½ månad gammal. Det är ett ständigt tränande, kämpande, strävande framåt! Han är hemskt envis.

Vi har fått skruva upp grind både uppe och nere, spika fast sladdar, plocka bort småpryttlar och allt en bebis vill riva eller äta opp! Han fick 2 tänder när han var 4 månader så allt som han får tag i ska smakas på, slickas på och sedan bitas hårt på och det som mest lockar till bitande utav allt i hela världen (hemmet) är sladdar. Mamma får en hjärtattack...
Nu har han övat och övat i 1,5 månad på sitt krypande och nu börjar han ställa sig upp på knäna också bitvis, så som man "ska" krypa ;) Men hans egenutvecklade teknik har funkat bra med, det ser lite ut som land-krålning (simsättet alltså) men jäklar vad det går undan.
Det säger bara svisch så är det "hejdå bebis"... (vart ska du?)
