Jag fick ett ryck häromdagen och städade fönster, putsade och gav mig på persiennerna. De är gamla och slitna och jag trodde det skulle gå att laga dem men icke. Dels är snörena trasiga och plopparna längst ner borta men nedersta "ribban" av persiennen är också helt rostig, usch. Så jag fick för mig att jag skulle köpa nya. Endast en affär verkade ha just den bredd jag behövde, så jag åkte dit och köpte två stycken till vardagsrummet men när vi skulle skruva upp dem så visade det sig att dessa INTE var till för att ha inuti ett fönster. GRRR! Suck, pust och stön. Sambon har försökt modifiera, skruva ihop delar av den gamla med den nya, men det går inte ändå.
Där någonstans gick musten ur mig.
Så nu gapar fönstert tomt och det ligger persienner och skräpar här och var i rummet och jag borde åka och lämna tillbaka dem och leta nya. Det är väl märkligt, när man är i full gång, motiverad och på fixarhumör går allt fort och effektivt, men sen börjar det jäklas och då är det lätt att inte fullfölja projektet. Någon som känner igen sig?
Men persienner måste vi ha, det är full insyn här efter mörkret fallit tyvärr.
1 kommentar:
Japp, han var en riktig karriärsinriktad kisse. Iaf ändå tills jag kom in i bilden och satte stopp för dessa tramserier. Misstänker att han är ganska glad för det då han HATAR att åka bil och bara sitter i sin bil och gråter när man måste bila med honom, men visst är man stolt som en tupp. Det kan jag inte förneka =)
Skicka en kommentar