Ah, ljuvligt.
Jag sitter i soffan med datorn i knäet. Balkongdörren står öppen och släpper in sval, syrerik luft och det härliga ljudet utav regn som smattrar därute.
Jag njuter.
Jag gör faktiskt det.
Här har det regnat hela dagen både igår och idag.
Det var dock lite synd att det regnade igår kväll för då spelade The Ark i Borgholms slottsruin.
Vi hade egentligen biljetter men jag orkar så lite nu och får så ont i bäckenet och benen av att stå upp så vi nöjde oss med att vara utanför ruinen en stund och lyssna. Men åh vad jag önskade att jag orkat vara därinne istället...
The Ark har varit ett favoritband för mig i många år och jag har sett dem live säkert 5-6 gånger innan. Jag minns så väl första gången. Det var i februari nånstans runt 1997-1998 kanske? De hade precis släppt sin första skiva och inte slagit igenom än. De spelade på ett dansställe i Kalmar som heter Sandra, där scenen är kanske 3 meter bred och 10 meter lång, pytteliten. Där var jag. Hade knappt hört talas om dem innan, men jag blev glatt överraskad! Efter spelningen satt bandet vid baren en stund och skrev autografer och pratade med folk, sen dansade de på dansgolvet till nattens discomusik, med oss alla andra. Jag minns att Ola Salo hade höga klackar på sig, ändå var han inte längre än mig ;)
Därefter har jag sett dem spela på mycket större scener, i Hultsfred, i Lund, en tidigare gång i Borgholms slottsruin, i Malmö, jag minns inte allt nu. En gång i Hultsfred så slutade Olas mick att fungera mitt i en låt. Den som varit på Hultsfredsfestivalen vet att det ofta är runt 10 000 pers i publik vid stora scenen och högtalaranläggning och ljud är HÖGT. Jag stod ganska långt fram och trängdes bland andra glada prickar. Ola försöker med den trasiga micken en stund men skiter sedan i den och tar i för fulla muggar istället och lyckas överrösta hela stora högtalaranläggningen! Då har man en ganska bra pipa.
Det gillar jag med The Ark, när det är spelning, då ger de allt. Deras texter hjälpte mig mycket när jag var en osäker tonåring. Ain't too proud to bow är en stor favorit hos mig. De tidiga texterna har många fina budskap som jag gillar, våga vara sig själv, hur man än är. Acceptera andra, inte styras av rädsla eller försöka passa in i en mall, vara stolt över sig själv. Mycket livsglädje. De första albumen är bäst.
Stämningen vid Borgholms slottsruin denna kväll var häftig. Regnmolnen förmörkade himlen, men det var uppehåll. Mot havet var himlen lila-rosa och ruinen lystes upp av dess kvällsbelysning. Musiken ekade ut runt ruinen. Det är alltid något särskilt att uppleva musik live.
Jag hoppas att lilltrollet i min stora mage njöt, för det gjorde i alla fall jag!
2 kommentarer:
Hejsan, tråkigt att du inte orkade gå in men man ska lyssna på kroppen och ta det lugnt när den säger i från. Typsikt att ni haft så varmt nu när du är gravid, du skulle ha varit här hos oss för vi har nog inte haft något värmerekord.
Jag har fått två tomater och så ser jag att det är fler på gång, jag tror att jag va sen att ta ut dom i år så jag hoppas att dom hinner bli färdiga innan det blir för kallt. Jag tror att storleken på mitt växthus passar mig det får inte bli ett för stort projekt.
Visst va det blåbärspaj jag hade gjort, Mmm jätte gott.
Ha en bra helg, kram Rebecca.
Även om The Ark inte är något favoritband för mig så håller jag med dig i mycket av det du skriver, de är verkligen speciella och har många bra texter. Har härliga minnen till "It takes a fool to remain sane" t.ex.. :) Bara den titelraden är ju klockren!
Tror vi sett dom live på Palace Springbreak för en massa år sen, men jag har bara ett svagt minne av det så jag kommer inte riktigt ihåg hur de är live. Men kan tänka mig att de är ett riktigt bra liveband som ger allt på scen. Tycker de verkar vara så sköna också, de har verkligen sin egen stil och vågar stå för den.
Synd att du inte fick se dom live denna gång, men det kommer säkerligen fler tillfällen. :)
Ha det gott!
Skicka en kommentar