15 juni 2010

Min Gabrielle



Bloggen har stått still på senaste, men inte livet.

Vi har renoverat på, tack och lov för renovering. Ibland är det en livräddare.

När ens bästa vän och stora kärlek blir sjuk, min underbara hästfröken, och jag måste ta alldeles för hemska beslut om att låta henne somna in nu, istället för att vänta tills hon blir värre, då är det skönt att måla lite på en vägg mellan gråtanfallen. De senaste veckorna har varit den hemskaste tiden i hela mitt liv, det går inte att förklara. Vi har hängt ihop i nästan 14 år, jag har älskat henne som man älskar en syster, vi har haft ett väldigt speciellt band och hon har alltid funnits där för mig, gjort mig glad och lugn bara av att luta mig emot henne.

Nu är hon borta.
För alltid.
För att jag bestämde det.
Avskyvärda hemska beslut, jag känner fortfarande skuld trots att alternativet bara innebar en massa lidande för henne.
Det är så vansinnigt hemskt.
Jag önskar hela tiden att jag ska vakna upp från den här mardrömmen, jag vill inte att det ska vara sant, att hon är borta gör så ont att jag knappt kan andas.
Det var ju Vi...














Älskade vän, åh vad jag hoppas att vi får ses igen, efter detta livet...
Allt gör så ont utan dig.




Gabrielle 1988-04-18 - 2010-06-10

3 kommentarer:

Lisa sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lisa sa...

Åh lilla du, jag gråter som en galning framför datorn just nu. Jag vet precis hur du känner dig. Tänkte på min älskade vovve så fort jag började läsa.
Fick ta samma beslut och hade också skuldkänslor, men man får aldrig aldrig glömma att man gjort det för deras bästa.
Självklart kommer din Gabrielle komma springande (jag är inte så bra på "hästspråket" ;)) emot dig och möta dig i himmelen eller paradiset eller var vi nu hamnar när vårt jordeliv är slut. Precis som min älskade Merlin kommer möta mig med viftande svans.
Även om det är jobbigt att tänka på dom i början så går smärtan och sorgen över. Sen kan man minnas dom med ett leende på läpparna istället, och tänka på alla fina stunder man fick tillsammans. De finns alltid kvar i ens hjärta.
Bamse-tröste-kram till dig!

Så bra att det löste sig med golvslipen (ser fram emot att se resultatet av er renovering sen). Behöver ni nån maskin nån annan gång så är det bara att hojta till så hör jag med gubben min. :)
Ha de!

PS. Jag vet inte om du kommer se det men jag fick ta bort denna kommentaren första gången jag la in den för den blev dubbel på nått konstigt vänster... Hoppas det blir rätt denna gång. DS.

Mies Balkong sa...

Sitter här med tårar i ögonen när jag läser om ditt svåra beslut och din sorg. Det är ett nästan övermäktigt ansvar man tar på sig när man är djurägare och ibland blir tvingad att råda över liv och död.

Sov gott vackra hästfröken och tröstekram till dig från mig.

/Marie