Come away with me

Kinderna frusna, håret lite blött, kroppen nöjd.
Sitter i soffan efter en kvällspromenad i snöandet, sätter på mig lurarna och en hes, vacker Norah Jonesröst fyller hela mig med känslor.

Det är lite mörkt, bara två myslampor tända, ingen TV på, lugn och ro och jag är ensam.

Viss musik berör mig ända in i själen. Fyller mig med ändlös glädje och tårande sorgsenhet på samma gång, men mest av allt bara smeker den min själ och jag blundar. Bara Är. Ibland tänker, planerar, gör jag så mycket att jag glömmer bort att känna, bara vara. Hade jag haft en öppen spis hade jag tänt en eld nu och drömt mig bort in i lågorna, det är meditation på vardagsnivå tycker jag. För mig är en eldstad den bästa inredningsdetaljen över alla andra.


I mina drömmar har jag en egen osteopatmottagning om 10 år, hemma på min gård i ett eget hus. Huset har vita, putsade väggar, gamla trägolv och en liten eldstad i behandlingsrummet. Det ligger ett fårskinn på golvet, linnegardiner vid fönstrena, huset utstrålar lugn och harmoni.
Dit kan man komma och lägga sig på bänken, få en skön behandling, en stund av avkoppling och välgörande genomgång utav käre trotjänare Kroppen, som den är så väl värd. Men eftersom jag är övertygad om att själ och kropp hänger ihop är det också en plats där själen stimuleras.

Plugga, plugga hårdare.
Mot drömmarnas land.
Jag vill det här mer än jag kan förklara.

Inspiration: Roomservice

Någon som såg Roomservice i onsdags? Nya avsnitt.

Jag tycker de är mysiga, Johnny och Mattias, men nu hade de ett gäng med mer folk med sig också. De renoverade två rum i ett sommarhus som en släkt hade tillsammans. De gjorde också jättefint och mysigt i trädgården. Det spelades in i sensomras så min längtan efter värmen blev väldigt stor när de grillade, satte upp kvällsbelysning i trädgården och planterade.

FÖRE:



EFTER:

Bilder från http://kanal5/. se

Även om jag generellt gillar ljusare hem och kanske inte hade valt just den tapeten i matrummet så tyckte jag fönstrena gjorde sig så himla mycket bättre emot det mörka! Otroligt vackra gamla fönster. Det var roligt att de fick ihop en så blandad stil och passande till alla de olika generationer människor i släkten som ägde huset. Den ser mörk ut på bilderna här, men för första gången blev jag faktiskt lite förtjust i färgen turkos, som de målat med i soffrummet.

Den som missade avsnittet men är nyfiken kan kika på hemsidan och se avsnittet på deras webbTV. Smidigt!

Älskar inspiration.
Längtar tills vi kan renovera igen.

Blomkantad Sorg

Jag som alltid annars älskar snö har blivit så trött på den för första gången, att jag sitter och tittar igenom alla mina gamla foton från vår, sommar och höst ;)
Allt där naturen är lite grönare!

Mitt bland de vackra vårfotona på vitsippebackarna som jag hittade förra året så dyker Hon plötsligt upp. Det hugger snabbt till i hjärtat, aj. Men sedan tunnas smärtan sakta ut lite och jag ler. Jag kan le nu. Det gör ont, men jag kan le. Le åt vilken fin tid vi fick tillsammans, le åt vilken trogen, omtänksam vän hon var. Le åt det fina vi fick ihop.

Kvittra bodde hos mig och sambon mer eller mindre hela senaste året. Det är mina föräldrars hund, men vi kunde bäst ge henne vad hon behövde sin sista tid. Sällskap nästan jämt, promenader ofta men inte långt, inga trappor, samt lugn och ro från andra hundar. För ett år sedan blev hon efter 7 år som en mycket aktiv hund, jättehalt. Det visade sig på röntgen att hennes höft var helt missbildad men med rätt träning/vård kunde hon iaf leva nåt år till.



Hon var med mig jämt. I stallet, i skogen, till stranden, till kompisar, vad som helst.
Hon älskade att bara få åka med i bilen, få vara med. Men sista tiden orkade inte kroppen, trots det varma täcket hon fick klarade hon inte kylan utan att få mer värk, så hon kunde inte längre följa med till stallet.

Vi gav henne allt detta sista året. Vi fullkomligt öste kärlek över henne. Skämde bort henne, var aldrig ledsna runt henne, köpte hellre hem mat än åt på restaurang för att vara med henne. Vi åkte till stranden på tidiga hösten och hon fick bada om hon vill, hon orkade bara lite men hon njöt. Hon blev bästis med vår hankatt som jämt var runt henne.

Hon älskade att sola, men blev så kall och stel när hon låg i gräset så det passade henne perfekt att ligga ute på vår balkong i våras/somras med det nylagda trallgolvet. Hon försökte följa med på svampplockning i höstas, men blev så trött och öm efter ett tag så hon fick gå tillbaka och vila i bilen medans vi letade vidare.

Hon höll mig gärna sällskap ute på balkongen när jag planterade, vattnade, pulade och fixade där ute. Hon var en så fin vän och det är tomt utan henne.

Men nu slipper hon lida mer.
Nu är hon förhoppningsvis på en plats där höften inte gör ont mer, där hon kan springa på fälten med mig och min häst igen, i full galopp! Spring vännen, spring. Det är du värd!

Längtan till Våren

Min kära blogg har varit tyst och sovande ett bra tag nu.
Vintertrött.
Fullt upp.
Sorg.

Men nu börjar jag längta efter att blogga här igen. Jag längtar efter att blogga om mina för andra säkert helt ointressanta fröer och plantor, längtar tills jag kan peta ner de första fröna i lite jord och sedan gå varje dag och titta till dem, ha nogrann koll på jordens fuktighet, att lampor värmer dem när solen gått ner, lyckan när de första tittar upp och att sedan få följa dem tills de är stora och får flytta ut :)



En planta Blomstertobak som jag sådde förra året gav jag bort till mitt sommarjobb i augusti och hela långa hösten blommade den stolt och 1,5 meter stor. Det var först i december som den dog, helt otroligt. Då blir man lite stolt. Det är lite som mina bebisar jag fött upp själv ;)



Jag längtar tills det kan se ut så här i mina fönster igen!
Men i år ska jag inte så samma fröer som förra året. Jag sitter och läser igenom alla inlägg jag gjorde förra året för att minnas vad jag var nöjd med och vad jag inte var nöjd med.



Egensått:
Basilika -superbra! kommer jag så i år med.
Gräslök -bha, vilket skämt. Lyckades inte trots 3 försök. Blir inget sånt i år.
Blomstertobak -blev för stora plantor för min lilla balkong, sås inte i år med.
Aster -underbara! sår troligen dem igen i år, de rosa var finast.
Doroteablommma -blev ingen succé, går bort i år.

Krasse -sådde 3 olika sorter, buskkrasse, vanlig krasse och fjärilskrasse. Den sistnämna är fortfarande favoriten även om den blommade över lite väl tidigt förra året. Vanlig krasse fullkomligt svämmade mitt hem över i, är inte säker på att jag kommer så dem i år...
Blomman För Dagen -de fina, trogna vännerna. De får gärna vara med i år med, behöver fina klättrare till armeringsnätet.

Ananastistel -vackra men blommade ganska sent för mig.
Ringblomma -trivdes nog inte hos mig, de blommande men med fula, slitna blommor.

Sedan hade jag ju tomatplantor, smultron och rosbuske på balkongen också. Tomatplantorna tog en herrans massa plats och även om det var sunda, fina tomater med massa antioxidanter i, så smakade de ärligt talat inte så mycket. Om jag orkar trängas med tomater igen i år så får det bli en annan sort, gärna småtomater. Jag sår nog inte det själv, köper plantor istället. Smultronbuskarna står ute på balkongen, jag har lite grand glömt bort dem så vi får väl se om de lever till våren.... Hoppas det! De var guldgruvor :)

Rosor är min passion och min förbannelse. Jag älskar dem. De hatar mig. Men skam den som ger sig ;)

I år ska jag ta upp min idé från i somras om att anlägga en liten rosrabatt framför balkongen. Mina pensionärsgrannar har jättefina gula rosor framför sin balkong som inspirerat mig. Jag kanske skulle köpa en klätterros också som kan växa upp i armeringsnätet?

I övrigt tänker jag odla mer ätbart i år och mindre utav halvstora eller små blommor som vill bo i halvstor kruka och bara tar massa plats. Åter igen är mitt mål att inte fylla balkongen lika mycket som förra året ;)

Nu är min vårlängtan stark.
Här är en härlig bild från något av de första tillfällen med blommor på balkongen förra våren. Egenplockade vitsippor och bakom dem står påskliljor och en del krasse som började få vara ute en stund om dagen.... Snart, snart, snart.....