Det är mycket nu...

Om en vecka så ska vi ha namngivningsfest här hemma för vår lille son. Det är minst sagt fullt upp nu med alla förberedelser inför detta. 33 personer blir vi totalt.



Jag pysslade ihop inbjudningskorten själv och för att vara första gången jag gjort något sådant så blev jag jättenöjd.




Det var inte så svårt, jag köpte bara lite roligt hårt papper på pysselaffären, skrev ut texten på datorn, beställde småfoton via nätet och limmade dit inuti och målade hjärtan med en guldpenna.



Idag har jag planterat blommor vid entrén och vår uteplats och piffat lite, samt rensat rabatter. Sambon har närapå bosatt sig i garaget, han målar nämligen om en grupp utemöbler som vi fått och det tar sin lilla tid. Egentligen skulle jag gå ut och hjälpa honom nu när lillpyret har somnat....

Det är ju en hel del att stå i inför såna här stora kalas och vi har massor kvar att fixa. Saker inne i huset som inte blivit klart, man vill ju ha det fint när gästerna kommer. Sedan ska det ordnas med sovplatser också, hela sambons familj ska sova hos oss, 9 personer. Maten ska förberedas, saker ska inhandlas, stolar, porslin och allt sådant ska ordnas till 33 personer. Vi har aldrig bjudit hem så många förut och hade vi inte flyttat till huset hade det aldrig gått heller!

Men det ska bli roligt.
Vi ska äntligen fira ordentligt att lille J kommit till oss, det bästa som hänt!
Han är min största stolthet och jag är glad att våra släktingar vill fira honom med oss. Jag önskar bara att man kunnat bjuda alla vänner också, men det hade blivit alldeles för många tyvärr.

Sotarens sot

Idag har sotaren varit här.

Bilden i min hjärna utav en sotare stämde konstigt nog bra med mannen som dök upp. En äldre man, inte så värst pratglad och precis svart av sot överallt. Både i ansiktet och på händerna. Till min fascination, för jag trodde nog att sotaren liksom blivit modern numera. Att de använde handskar så de slipper komma hem varje kväll med kolsvarta händer? Att det kanske inte är nyttigt att andas sot så att de använde något slags munskydd och slapp bli svarta i ansiktet med?

Ännu konstigare var att trots att både sotaren, hans kläder, hans skinn och lappen jag skrev ned mitt namn på (de hade gamla ägarnas namn i sitt register) var sotiga så lämnade han inte det minsta sotspår kvar efter sig.

Skickligt!

Du vet väl om att jorden är rund?

Det här fotot blev ju himla roligt. Se bara på havet! Jag har inte redigerat något, jag lovar. Det kanske bara är mitt öga, men visst ser horisonten liksom rund ut? Som om jordklotet var jättelitet och Gotland dess mittpunkt. Vad roligt!


Ja vi har ju varit på lite semester på Gotland sedan jag skrev sist. Och jag har tentapluggat och varit i Göteborg och skrivit 2 gamla tentor som jag inte hann med innan fick bebis. Och nu är det fullt upp med förberedelserna inför J's namngivningsfest!





Men jag lever lite på minnena från Gotland ännu, för åh vad mysigt vi hade! Det var dop, familjeträff, fika med kompisar, glass i hamnen, mata änder i Almedalen, titta på kossor hos sambons bror som bor på en gammal gotlandsgård på landet, fika på St Hans, shopping av ljuvliga Villervallakläder åt sonen, klättring på ringmuren och mängder med promenader i Visbys innerstad.

Vet du förresten att man kan få gå upp i ett av ringmurens torn numera? De har byggt rejäla trappor i trä så att man kan gå upp och beskåda denna vackra utsikt! Tornet ligger i norra änden, nere vid strandpromenaden.

Semestaa!

Man kan inte önska sig mer!