Bilden i min hjärna utav en sotare stämde konstigt nog bra med mannen som dök upp. En äldre man, inte så värst pratglad och precis svart av sot överallt. Både i ansiktet och på händerna. Till min fascination, för jag trodde nog att sotaren liksom blivit modern numera. Att de använde handskar så de slipper komma hem varje kväll med kolsvarta händer? Att det kanske inte är nyttigt att andas sot så att de använde något slags munskydd och slapp bli svarta i ansiktet med?
Ännu konstigare var att trots att både sotaren, hans kläder, hans skinn och lappen jag skrev ned mitt namn på (de hade gamla ägarnas namn i sitt register) var sotiga så lämnade han inte det minsta sotspår kvar efter sig.
Skickligt!
1 kommentar:
Haha, ja det stämmer som du skriver. Man blir lite förundrad när sotaren kommer; att de verkligen ser ut som man föreställt sig, sotiga och dana. Men, som sagt, även väldigt skickliga på att INTE lämna några sotspår efter sig! :)
Skicka en kommentar